Pages Navigation Menu

Råd och tips för dig med barn

Är barn bara vuxna i miniatyr?

Enligt en känd svensk visa är barn ett folk som bor i ett främmande land. Det ligger något i detta. Barn är inte vuxna i miniatyr, som man trodde en gång i tiden.

När man talar om husdjurs ålder, framför allt om hundars ålder, brukar man säga att det går sju hundår på ett människoår, men fler på det första, eftersom hunden utvecklas så mycket under sitt första levnadsår. Men så är det ju med barn också. Tänk på allt som ett barn lär sig från det att det föds till dess att det firar sin treårsdag. Forskare som arbetar med att programmera robotar säger att det är ganska enkelt att lära en robot att göra något som en människa lär sig efter två års ålder. Men att programmera en robot till att göra något som man lär sig tidigare än så i livet, det är svårt. Det kan t.ex. handla om att vika ihop en handduk.

Det här kan vara värt att hålla i huvudet när man har med barn att göra. Småbarn vaknar på nätterna, gråter och skriker, men tänk på hur mycket de samtidigt utvecklas. Energin och upptäckarlusten är påfrestande för omgivningen ibland, men det är tack vare denna som barnen lär sig hur de själva, och omvärlden, fungerar.

Vi har döpt den här sajten till Miniatyr, men det ska alltså tolkas ironiskt. Barn är barn, med allt vad det innebär. Den här tanken har dock inte alltid funnits.

När uppstod barndomen?

Ordet barn har troligtvis funnits i de flesta språk i världen mycket länge. Men det har inte alltid betytt samma sak som det gör idag. Det är inte så länge sedan som det var självklart i Sverige att barn skulle arbeta: om detta kan man läsa i Per Anders Fogelströms bokserie som börjar med Mina drömmars stad.

1960, samma år som Mina drömmars stad publicerades, gavs en annan bok ut, som betytt ännu mer för förståelse av barndomen. Boken i fråga är den franske historikern Philippe Ariès’ Barndomens historia. Ariès hade studerat målningar, gravstenar, möbler och dokument från äldre tiders skolor, och hans slutsats var att man inte kan tala om en barndom i modern bemärkelse före 1600-talet. Som alla vetenskapliga teorier har Ariès’ tes ifrågasatts av många, men de flesta är överens om att synen på barn är radikalt annorlunda idag än vad den var på Gustav Vasas tid.

Det betyder dock inte att barnrollen, om man kan tala om en sådan, har varit statisk. Barn har haft olika roller att fylla under olika perioder, och variationen mellan olika samhällsklasser har varit stor, även inom ett och samma land. Ett gemensamt drag har dock varit att det var självklart att barnen skulle följa i föräldrarnas fotspår, så långt det var möjligt. En kungs samtliga söner kunde för det mesta inte bli kungar själva, men detta försökte man ofta lösa genom att göra de yngre sönerna till hertigar.

Det har också funnits mörka perioder för barnen. Ett exempel var när industrialismen inleddes, och barnen fick arbete i gruvor och fabriker, med uppgifter som krävde liten kroppsstorlek. Det är inget som någon idag vill se en återgång till.